Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.   Related Paintings of Martin Mijtens d.a. :. | Ahtirka Osz | Wheat Field with Cypresses | Bildnis Maria Karoline von Osterreich,konigin von Neapel | Portrait of an Extraordinary Musical Dog | The Garden of the Princess, Musee du Louvre |
Related Artists:
Cornelis Janssens van Ceulen
(also Cornelius Jonson van Ceulen, Cornelius Johnson, Cornelis Jansz. van Ceulen and many other variants)(bapt. October 14, 1593, London - bur. August 5, 1661, Utrecht) was an English painter of portraits of Dutch or Flemish parentage. He has been described as "one of the most gifted and prolific portrait painters practising in England during the 1620s and 1630s". Janssens van Ceulen was born to Dutch or Flemish parents in London - his father had been a refugee from Antwerp, and the family had originated in Cologne. He was baptised at the Dutch church at Austin Friars, the son of Johanna le Grand and Cornelius Johnson. He may have been trained in the Netherlands, and was certainly influenced by other artists from the Netherlands, but he was active in England, at least from 1618 to 1643. In the 1620s, he lived and had his studio in Blackfriars, London, as did Anthony van Dyck; it was just outside the boundaries of the City of London, and so avoided the monopoly in the City of members of the London painters' Guild. He married Elizabeth Beke of Colchester in 1622. Janssens' son (Cornelius Janssens, junior) was born in 1634. He was also a painter. Janssens' daughter was married to Nicholas Russell of Bruges. Janssens moved to Canterbury in the mid 1630s, living with Sir Arnold Braems, a Flemish merchant. Janssens continued to live in England until after the outbreak of the English Civil War, but in October 1643, apparently at the insistence of his wife, he moved to Middelburg, and between 1646 and 1652 he lived in Amsterdam, before settling in Utrecht, where he was buried.
Nicholas Roerich
(Russian: ,October 9, 1874 - December 13, 1947), was a Russian mystic, painter, philosopher, scientist, writer, traveler, and public figure. A prolific artist, he created thousands of paintings (many of them are exhibited in well-known museums of the world) and about 30 literary works. Roerich was an author and initiator of an international pact for the protection of artistic and academic institutions and historical sites (Roerich's Pact) and a founder of an international movement for the defence of culture. Roerich earned several nominations for the Nobel Prize.
Vittorio Matteo Corcos
Italian, 1859-1933